Det är fest på Snickarbacken 7. Det är en ljummen torsdagskväll och gästerna minglar, tar en öl, lyssnar på när Maria Andersson (Sahara Hotnights) DJ:ar och spanar in Monkis höstkollektion, snyggt kompletterad med en uppsättning utskrivna fotografier i klassiskt 10x15-format. Det är en utställning där den New York-baserade fotografen Ruvan Wijesooriyas bilder till Monkis AW12 lookbook är huvudnumret. Gästerna går runt, tittar på bilderna och vi blir informerade om att man får ta med sig sin favoritbild hem. Vi möter Ruvan, som efter att ha stannat ett flertal gånger och hälsat på bekanta ansikten bland gästerna slår sig ner vid ett bord i utkanten av lokalen med oss. Han ler stort och berättar om hur han faktiskt inte började som fotograf, utan som journalist och tog alla sina egna bilder bara för att få sina artiklar publicerade.

Tidigt i sin karriär gjorde han ett porträtt av den amerikanske konstnären och fotografen Chuck Close som, tillsammans med andra konstnärsvänner till Ruvan, sade till honom att ”fotografera vad du vet, var du är och vad du gör”. Ruvan, som vid den tiden gick ut mycket på klubbar i New York började helt enkelt fotografera den delen av sitt liv, vilket han nu verkligen förespråkar.

"Om du blir bra på att fota nattliv och klubbliv så kan du göra mycket annat. Du lär dig fånga ögonblick. Och mycket med fotografi är att skapa ögonblick, fånga ögonblick."

Att skapa och fånga ögonblick är precis vad Ruvan har gjort för Monki. Lookbooken är fotograferad under en dag i New York och medan en modell blev sminkad tog Ruvan en annan, blötte ner hennes hår och knäppte bilder på henne. Han ville ha många bilder med naturliga modeller, som kändes tillgängliga. Ruvan menar att bilderna är lekfulla och roliga, med modekänsla men lite mer tanke än en vanlig lookbok.

Från början var det tänkt att han skulle fota i en stil mer klassisk för Monki men han säger att båda parterna blev nöjda över att det inte blev så. Han menar att när ett märke utvecklas så vill man även utveckla dess visuella riktning, och att använda honom som fotograf var en del av det. Ruvan har tidigare fotograferat för Nylon, Marie-Claire, L’Officiel och Vogue. Han berättar att han ofta blir anlitad för att han kan ta just ögonblicksbilder med kommentaren att han ”tar med sig en nattklubbskänsla in i studion”, men ofta vill de ändå att han ska ta en annan sorts bilder. Monki däremot gav honom fria händer, lät honom fota och arbeta på sitt sätt – vilket gör att han gärna skulle arbeta med dem igen. Ruvan har sedan tidigare arbetat med ett flertal svenska företag och har bland annat haft utställningar under musikfestivalen Way Out West. Han säger att flera personer han träffat i New York är i Stockholm nu och tvärtom, att det finns en koppling mellan städerna. Vi frågar Ruvan om det är okej att vi fotograferar honom och han svarar att han inte tycker om hur han ser ut på bild, men att ”c’est la vie”. Han har lagt märke till att många fotografer inte vill vara med på bild men att han själv har en strikt policy att om någon vill fotografera honom så måste han ställa upp.

"Varje gång jag blir fotograferad känner jag att jag lär mig någonting nytt om mitt jobb. När jag började fotografera nakna människor behövde jag bli fotograferad naken själv först, för att känna att jag kunde göra det. Det är ganska roligt."

Vi frågar Ruvan vad han skulle välja om han fritt fick välja en publikation, en designer och en plats: ett drömscenario, helt enkelt. Han svarar att han inte ska ha träffat dem än, publikationen inte finns och att han inte har varit där än. Sedan ändrar sig och berättar att han har många designervänner med höga poster på exempelvis Martin Margiela. Marc Jacobs och Alexander Wang och att han hoppas på att få jobba med dem när de startar eget.