Kvinnan som än i dag lever i en kategori för sig. Diana Vreeland skulle nog få den mest svårfångades hjärta att slå dubbelslag. För 76 år sedan äntrade den mytomspunna Vreeland modevärlden med sina välputsade skor – och med ett öga för stil som kunde mäta sig med dåtidens modernisters otraditionellitet och överraskande vinklar. Redan i början väckte hon stor uppmärksamhet och alla undrade vem denna kvinnan var.

Det var hon som sade till skodesignern Monolo Blahnik att lägg all sin tid på skor för det var det han kunde designa. Hon såg möjligheter när alla andra tvivlade. ”It’s all about your imagination.” brukade det låta. "Ge publiken det de aldrig kunnat drömma om att de ville ha.", sade hon i en intervju en gång.

Skönhet och perfektion var något som Vreeland ständigt eftersträvade och sökte efter under sin livsresa. Anledningen var hennes mamma. Hon beskrev henne alltid som rolig och vacker – men ingen vidare mamma. Hon hade nämligen tidigt gjort klart för barnet Diana att hon föredrog den fyra år yngre systern – framför den långa och kroknästa Diana. Och i sina dagböcker skrev Vreeland om sin ändlösa jakt efter vackra flickor att se upp till. Men väldigt snart förstod hon att allting egentligen handlade om personlighet. Hon började därför sluka böcker och skaffade sig mängder av kunskap – för att väga upp allt det där andra. Kunskapen kom snart till nytta: 25 år som moderedaktör på amerikanska Harper's Bazaar och sedan nästan tio år till som chefredaktör på Vogue.

Den kände fotografen Richard Avedon hävdar att Diana Vreeland uppfann moderedaktören. "I'm not a fashion editor. I'm the fashion editor." Så förklarade hon sig själv en gång.

I en intervju fick Vreeland frågan: "Does having style take money?"

Hennes raka svar var: "No, it takes inspiration and imagination."

Att släppa tanken fri och se på saker på oväntade sätt, ur olika synvinklar var Vreelands stora specialitet och talang. 1936 började karriären på Harper’s Bazaar. Hon blev snabbt en sensation och yttrade sig exempelvis mycket djärvt om ekonomin under den djupa lågkonjukturen på branten till andra världskriget.

– Varför inte skölja barnens hår i avslagen champagne och köpa gyllene koppel till sin hund som man gör i Paris? kunde det låta.

Efter ett kvarts sekel valde hon, i sextioårsåldern, att lämna posten som moderedaktör på Harper's Bazaar. Hon gick till Vogue där hon blev erbjuden tjänsten som chefredaktör. Efter otal legendariska omslag och texter pensionerades hon 1971. Enligt källor på ett brutalt sätt. Men Vreeland lät sig inte förnedras och snart blev hon istället chef för Costume Institute of the Metropolitan Museum of Art – där hon blev kvar i hela fjorton år, till 84 års ålder. Och utöver den modeikon och trendsättare hon hade varit under tiden som redaktör växte hon till en sann förebild för modemuseum världen över. De följde hennes varenda steg.

– It’s all about fashion. You need to be in heart with it and ahead of it, but you can never be behind it. Det var en av hennes signatursägelser.